Ännu en gång har har det tagit flera veckor sen jag skrev här och denna gången tänkte jag faktiskt dela med mig lite av mina tankar. Många av er vet ju att jag är född 96 men mest umgås med 95or. Detta ynka lilla året börjar nu komma ikapp mig. Mina nära och kära tar ju faktiskt studenten om ett halvt år. Det är nu mitt problem kommer in, jag är så fruktansvärt RÄDD över att dom tar studenten. Det är ju trots allt efter studenten man börjar leva.. Vissa flyttar, andra börjar resa. Vissa av mina vänner pratar ju om att börja plugga i Umeå? Luleå? Kommer inte ihåg exakt, men extremt långt bort. Och här är jag kvar. Givetvis inte själv för jag har ju mina underbara vänner som är lika gamla som mig men ändå. Vissa av mina vänner kanske försvinner nu, något som jag definitivt inte vill tänka på, men som hela tiden kommer upp i mitt huvud. 

Vad jag egentligen vill komma fram till är att jag inte vill bli äldre, jag vill inte att mina vänner ska bli äldre, jag har helt enkelt redan åldersnoja vilket är helt sjukt eftersom jag bara är sjutton. Jag vill inte fylla arton. Just nu lever vi i någon sorts bubbla där ingen kan skada oss och det är en sån lättnad att faktiskt bara vara ett barn.